7B Verb – tempus läxa till onsd v 7

När ni skriver era noveller så är det viktigt att bestämma sig för ett tempus, dvs en tidsform som novellen utspelar sig i. Händer det nu? – Jag springer (presens)

Eller hände det igår? Jag sprang nerför backen!

I klippet nedan får du lära dig de olika tempusen som ett verb kan stå i.

På onsdag kommer jag gruppvis att förhöra er muntligt gällande de olika tempusformerna.

Presens – (nu) – springer
Preteritum (igår) – sprang
Perfekt (har) – sprungit
Pluskvamperfekt (hade) – sprungit
Futurum (ska/kommer att) – springa

…

Händerna blödde, svett rann från hans panna. Han ledde sin grupp över det klippiga berget för att göra något som historien sent skulle glömma. När han nådde klippans topp blickade han ut över landskapet och såg den rödgula solen sjunka på sjöns yta. Han blickade ner mot den öppna staden som snart skulle brinna som evig Eld. Han tänkte på tecknen han fått visat sig av de gamla dvärgarna från hemlandet. Staden som tillhörde Harad och var full av bågskyttar och svärdsmän. Utanför staden väntade ett antal ollifanter. Han sa:
-Det kommer bli svårt, det kommer bli tufft.
Han stannade och tänkte en stund, sen sa han:
Men vi har ett hemligt vapen som de inte har. Vi har vänskap, broderskap, och en massa vapen.
Jahoo. Sa en av de yngsta dvärgarna.
Ja du Eldtå, jahoo. Sa han lite muntert på nån vänster.
Han tänkte:
-Jag är Strongo Starr son till Strango Magins Härskare.
När han tänkt detta så slog de upp läger för att vara utvilade till morgonens början, då skulle kriget som sen ska kriget som ska sprida sig över världen börja. Gryningens timma var slagen, dvärgarna hade varit uppe sen länge och planerat och funderat om de svagaste punkterna på den trettio fot höga muren. Målet var att infiltrera befästningen som låg mitt i staden, kallad Harur Der. Ledaren över befästningen hette Harrrarulo och just nu satt han och avnjöt ett varmt bad och tänkte på alla anfall han stått emot med hans lilla armé och massa pengar. Dvärgarna och trollkarlen hade bestämt sig för att smyga in och ta ner de vakter som behövs ta ner. Det fanns två vakttorn med en vakt i varje torn. Den äldsta dvärgen hade levt med alver under hans sista tid och hade där lärt sig att skjuta pilbåge med precision och fart. Han sprang ner och gömde sig i en buske där han drog två pilar från sitt alster och sedan spände han bågen så att den böjde sig men bröts inte. Han vände den i sidled och släppte. Båda pilarna penetrerade luften med sådan precision att de träffade båda rakt i pannan och de föll döda ner. Eldtå smög fram och tog pulsen på de blödande männen. Döda. Strong kände att en våg av lättnad svalkade honom för han ville inte att de skulle slå alarm. Han tittade upp mot muren och försökte med sitt ögonmått mäta hur hög den var. Han kom fram till att den var cirka trettio fot hög. Han försvann dock tillbaka till de äldsta dvärgarna där alla utom stordvärgen gav honom stöd. Det kändes inte bra att inte få hans godkännande som han fått alla andra gånger han skulle iväg. Har han svikit Strongo? När han drömt ett långt tag kom den äldste dvärgen fram och frågade hur de skulle göra.

//Claudia och Kerstin

Kidnappningen

När jag öppnade ögonen så var det helt mörkt, jag såg ingenting. Det första jag tänkte var, ”var är jag?” Jag försökte att se mig om men jag märkte att jag satt fast. Jag tror att det var silvertejp som höll ihop mig men mina armar var uppe i luften. Jag tittade upp och såg att mina händer var ihop kedjade. Det gjorde ont i mina handleder för kedjorna skar in i huden. Jag kände att något rann längs mina armar och jag tror att det var blod. Ska jag skrika eller gråta, ska jag vara ledsen eller vara orolig, tänkte jag. Det enda jag kunde tänka på var varför skulle någon vilja göra det här mot mig? Vad har jag någonsin gjort mot någon? Till slut så bestämmer jag mig för att försöka ta mig loss och hitta en utväg. När jag kände efter så kände jag att silvertejpen inte satt så hårt som jag trodde att den gjorde. Jag sparkade och visste att ville jag så kunde jag vara riktigt stark eftersom att jag har gått på militärskola när jag var mindre. Efter ett tag så blev jag trött och det gjorde ont i benen, men jag fortsatte för att jag hade bestämt mig för att jag skulle ut. Jag kunde vara väldigt bestämd om jag bara hade bestämt mig för något. Jag kände hur svetten rann och då plötsligt kände jag hur händerna började glida ur kedjorna. Det gjorde ont för de var rostiga men jag lyckades till slut att ta mig loss. Jag tittade på mina handleder och såg att de var helt blodiga och större delen av skinnet var avskavt. Det gjorde så ont att det knappt går att beskriva. Jag river av tejpen och reser mig upp. Mina ben är så svaga att de knappt kan bära mig, så jag väljer att sätta mig ner igen. Då känner jag i fickan att mobilen är kvar. Jag tar upp mobilen och tittar. Alla mina kontakter är raderade, fotona är också borta, förutom ett. På bilden är det en tjej som sitter ihop tejpad med händerna i kedjor. Jag förstår att det måste vara jag. Men jag kommer inte ihåg att någon har tagit ett kort av mig. Jag måste ha varit sövd. Då hör jag steg utanför som närmar sig. Plötsligt så upphör stegen och det blir tyst. Jag lyssnar noga och tycker att jag hör tunga andetag. Efter ett tag så börjar stegen att gå iväg och andetagen tystnar.

Piff & Puff

ALLT

Jag vet inte vad det är jag tittar på, dem sa på nyheterna att inget skulle hända, dem hade fel, allt hände så fort. Jag vet knappast var jag är, allt jag vet säkert är att jag har min kanin, min lilla brun prickiga kanin. Molly heter hon. Jag har haft henne så länge jag kan minnas, och hon är med mig genom den här katastrofen också. Alla sa att allt skulle ordna sig… men det gjorde det inte, det förändrades, hela min familj är död, hela världen är död.
Åtminstone tror jag det… bara jag och min lilla Molly
Hur ska det här sluta…

ALLT är förstört, precis ALLT…

-Molly, var är du?
Jag tittade runt omkring mig
Men det ända jag såg var ljuset mellan träd topparna.
Jag sprang bort från allt med Molly bort från alla sorg och död efter jordbävningen som tog allt ifrån mig.

-Molly!?
Då såg jag det…
Bakom ett litet träd sticker en liten brun prickig svans ut.
Precis när jag sträcker mig fram för att ta min lilla kanin stannar allt…
Jag såg det, det låg precis framför mig.
En liten kristall som glittrar av grönt sken…
Jag tog Molly med snabba tag och kände hur hon skakade,
Medans jag höll blicken på den sten jag just mött. Så blev Molly plötsligt rädd för något, hon hoppade ner från min famn och sprang i väg. jag sprang efter fortaren jag någonsin gjort.
Jag såg henne, tog upp henne, och gick tillbaks till stället där jag sett kristallen tidigare men… den var inte där…
– Någon måste ha tagit den, mumlade jag,
,stenar försvinner inte bara sådär.
Jag letade runt om trädet, men såg den inte…

Jag fortsatte gå på stigen in mot skogen som jag sedan tidigare tänkt följa, jag ville bara vända, springa tillbaks och bevisa att den var kvar tillbaks, jag vill inte tro på att den var borta..
Men jag hade hela tiden i bakhuvet att jag måste fortsätta innan mörkret hann i kapp.

De Tre Pensionärernas Äventyr

Spring Eva-Marie!!! , Skriker Mats-Evert.
Eva-Marie och Mats-Evert är jagade av dem döda. De har precis varit i en mataffär och skaffat mat. Dem springer mot skogen för dem ser en trä koja uppe bland träden. Dem klättrar upp och kollar sig omkring. Dem ser en säng och mat och förstår att där bor någon. De blir direkt väldigt oroliga och börja viska till varandra. Under tiden har Lars-Åke varit ute och fiskat men han har tagit fel på betet. Han tog sura karameller istället för mask så han fick ingen fisk. Han blev för bannad och kastade spöet i sjön. Sen ser han en riktig baddare hoppa förbi. Då blev han ännu mer förbannad och springer tillbacks med sin rollater. Lars-Åke kommer till just den träkojan och hittar Mats-Evert och Eva-Marie mysande i Lars-Åkes säng. Vad gör ni här, skriker Lars-Åke. Mats-Evert rusar och tar på sig sina kläder. Eva-Marie ligger kvar ser helt chockad ut.
– Det har blivit ett missförstånd. Vi trodde inte att här bodde någon.
– Nej där hade ni för fan fel för här bor jag.
– Men vi måste bygga populationen med lite myspys i din säng.
– Amen då är det lugnt om jag får vara gudfar.
Lars-Åke gick ut för att plocka bär och tog med sig Eva-Marie. Samtidigt som Mats-Evert rotar igenom Lars-Åkes grejer och hittar en hel låda med porr. Han bränner upp porr magasiner till en brasa. Sedan på kvällen kommer Lars-Åke och Eva-Marie tillbacks till kojan. Då märker Lars-Åke att hans tidningar är borta och blir vansinnig.
– Mats-Evert! Var är mina tidningar, skriker Lars-Åke
– Jag använde dem till brasan, säger Mats-Evert
– Ta det lugnt pojkar, ni kan hitta fler i staden, säger Eva-Marie.
– Det var de enda tidningarna med Miley Cyrus, skriker Lars-Åke

Alla gick och la sig i Lars-Åkes säng men dom fick bråka om täcket för att den var för liten. Dom drömde varma sköna drömmar på grund av att dem delade kroppsvärme i sömnen. Dom vaknade i väldigt konstiga positioner på varandra. Det gick ett par dagar och inget speciellt hände för än dom upptäckte att dom har slut på mat och ammunition.

– Vad ska vi ta oss till, sa Eva-Marie
– Vi får gå ut och jaga och plocka bär, skriker Mats-Evert
– Vi får ta med oss radion också om någonting händer, säger Eva-Marie
– Ni kanske ska gå in till staden och leta reda på ammunition också, säger Lars-Åke
Dem beger sig iväg.

Av: Richard Dito

Novell

Det är tre dagar sedan katastrofen hände. Det är träd, gräs och blommor överallt. Växterna har tagit över hela jorden. Idag gick jag ut från huset. Jag hade gått en ganska lång stund typ en timme, plötsligt såg jag en gård på långt avstånd. Jag gick fram till huset. Jag kollade in igenom fönstret, det var fullt av växter i huset. Jag gick bort från huset, fram till ladan. Jag öppnade dörren till ladan på glänt och kikade in. Jag gick in i ladan. Det fanns en massa redskap inne i ladan. Jag gick omkring en stund och kollade runt bland verktygen. I hörnet av ladan stod det en gräsklippare. Jag gick fram till gräsklipparen för att se om nycklarna satt i och om det fanns bensin i den. Det fanns bensin i den men nycklarna var inte där. Jag kollade runt gräsklipparen men nycklarna var inte där heller. Jag gick ut ur ladan för att leta upp nycklarna. Jag gick fram till huset och kollade igenom köksfönstret. Jag såg att nycklarna låg på bordet men man kunde inte nå nycklarna om man inte gick in i huset. Men det var fullt med växter så man kunde inte gå in i huset. Jag gick in i ladan igen för att leta efter en sekatör eller någonting annat man kunde använda för att komma igenom växterna. Det hängde en sekatör på väggen, jag gick fram och tog ner den från väggen och gick tillbaka till huset. Jag testade ytterdörren men den var inte öppen så jag gick bort till dörren vid köket som jag såg innan. Jag testade dörren till köket. Den var öppen så jag gick in i huset. Jag trillade så fort jag kom in i huset för det var fullt med vinrankor och murgröna i köket. Jag tog sekatören och klippte mig igenom växterna. Jag gick bort till köksbordet för det var där nycklarna låg. När jag hade tagit nycklarna från bordet gick jag ut till ladan igen för att starta gräsklipparen. Jag visste inte hur jag skulle få ut gräsklipparen så jag fick tänka efter. Efter ett tag kom jag på hur jag skulle få ut den ur ladan. Jag klev av gräsklipparen för att flytta alla grejor som var i vägen till sidan. Jag satte mig på gräsklipparen igen och körde den ut ur ladan. När jag kom ut ur ladan med gräsklipparen körde jag iväg från huset. Innan hade jag kollat om det fanns saker som jag möjligtvis skulle behöva, det fanns det inte. Jag körde långt ifrån huset. Jag körde tills bensinen tog slut. Det var tillräckligt långt för när jag kollad upp såg jag inga växter bara hus som såg normala ut.

Freja Landgren/ Zeo Drugge

…

Jag var så törstig så jag höll på att dö, så jag gick och drack men törsten försvann inte. Jag trodde att jag hade blivit sjuk. Men jag gick till skolan ändå, bara för att mamma sa till mig att jag skulle göra det. Jag gick ifrån lektionen 3-4 gånger för att dricka, men efter 5 minuter var jag lika törstig igen, jag visste inte varför det var så. Så när jag kom tillbaka till lektionen så frågade min lärare vad jag hade gjort, jag svarade att jag varit och druckit. När skolan slutat stack jag och en kompis till stan för att kolla lite bara. När vi kom in till stan så såg jag en massa cyklar, jag sa till min kompis Emil att han skulle göra punka på en av dem. Han härmade då min mening och sedan gick han fram till den röda cykeln och gjorde punka på den.
Jag förstod absolut inget.
Jag trodde att jag hade blivit sjuk, men det känns inte så.
Jag känner mig helt normal…

En vecka gick och jag var lika törstig som den dagen, jag drack och drack men var exakt lika törstig som innan.
Dagen därpå skulle vi labba, vi skulle skära i djur hjärtan och just då så skar sig min labbkompis Jonas. Jag såg bara blod och blev helt galen. Kände att jag tappade kontrollen och ville springa fram och dricka upp varenda bloddroppe ur hans kropp. Precis innan vi skulle sluta så kände jag att jag fick riktigt ont i munnen, synen blev bättre och när jag var ute kände jag att det brann på min kropp. Inte så det kan kännas när man bränner sig lite lätt av solen, utan det kändes som om jag skulle brinna upp. Jag sprang hem så snabbt som jag bara kunde, när jag kom in på mitt rum så släckte jag ner hela rummet och jag drog ner gardinen, jag kände hur det svalkade. Jag gick och la mig för att orka med skolan imorgon.

På morgonen brukar alltid mamma göra frukost till mig och mina syskon, men just idag var både mamma och pappa konstiga, hela sättet dem var på. Mamma var allmänt sur och pappa irriterad. Pappa gick plötsligt in på sitt rum, jag beslöt mig för att gå efter bara för att jag ville veta mer. När jag kom in där så står pappa vid fönstret och är helt bränd, jag puttade bort honom och frågade vad som hände? Men då tänkte jag efter och kom på att det hände likadant på mig igår. Detta var något som inte stämde. Pappa låg avsvimmad på golvet så jag förstod att jag inte kommer få några svar av honom just nu. Jag la honom i sängen och släckte precis som jag gjorde igår när samma sak hände mig. Jag kunde varken gå till skolan eller gå till affären, ja inget som hade med ”ute” att göra, eftersom jag bränner mig hela tiden. Efter ett tag så gick jag upp för att kolla om pappa hade vaknat, men det hade han inte. Han låg helt stilla precis som innan men den ända skillnaden var att hans tänder var riktigt konstiga. Trekantiga, spetsiga och riktigt vita. Jag lämnade honom i sängen och hoppades på att han skulle bli bättre.
Klockan var ett och min lillasyster kom hem. Jag hörde ett skrikande och sprang till trappan. Där såg jag min lillasyster, hon såg rädd ut. Framför henne stod min pappa. Hon var helt blodig i ansiktet.
Jag sprang ner för trapporna och pappa vände sig om. Han var riktigt äcklig, hans ögon var helt röda och under hans ögon så såg man hans

AV: piff 1 & puff 2

Balle på bilsemester

-Ner på marken annars skjuter jag! Skrek en man med svart luva. Kalle och Palle och de andra var rädda när en man stod och vaktade dem medan den andra tömde kassan. Efter en stund sprang männen ut genom mackens glasdörrar. Kalle kom ihåg att bilen som de körde iväg med var en vit skåpbil. Plötsligt hörde Kalle en siren som hördes svagare och svagare.
– Det är nog en polisbil som körde efter rånarna. sa Palle.
De väntade lite för de var skärrade och då en till siren hördes och denna hördes tydligare och tydligare. Vi såg blåljusen stanna utanför macken i mörkret. Vi hörde två dörrar öppnas och stängas. Så skymtade två män som gick mot macken. Två poliser kom in och frågade vad som hade hänt då några sprang fram till poliserna medan de flesta låg kvar på golvet i chock. De åkte till polisstationen i Stockholm och på vägen dit så körde polisen på en älg.
-Den ser hyfsad död ut, sa polisen.
-Jag tyckte jag såg att den blinkade, sa Kalle.
-Det är bara efterreaktioner, sa polisen
Efter ungefär 10 minuter körde de på en älg till.
-Men den lever fortfarande, sa Palle
-Nej! Sa polis.
Plötsligt låste sig dörrarna. Den kom en ruta mellan fram- och baksätena.
Kalle och Palle insåg att de var inlåsta. De försökte komma på ett sätt att komma ut men insåg att det inte gick. Poliserna skrattade ondskefullt. Kalle och Palle tittade ut genom och såg skog på bägge sidorna. Då förstod de att dem inte var på motorvägen längre. Och de kände hur poliserna svängde in på en ännu mindre. Plötsligt stadde bilen och de såg bara ett ljus från ett litet hus. Där man kunde skymta en mus i ljuset. Det började att vänster bakdörr öppnades och Palle drogs ut ur bilen. Och samma sak hände med Kalle. De drogs mot ljuset och kom sedan in i ett mörkt rum inuti huset. De hörde att poliserna låste dörren men de tog aldrig nyckeln. Och hörde lite senare att en bil startade och körde iväg. De försökte komma på ett sätt att komma ut. Men hittade inget fönster. Men de kom på den bra idén att riva bort en bit av tapeten och peta ut nyckeln från låset. Så de gjorde det och den landade på tapetbiten så de kunde dra in den och låsa upp inifrån. De kom ut och körde där ifrån med den tjuvkopplade polisbilen.
Ditto och Ditto

…

Skott. Ingen utväg. Bara jag. Sittandes här bakom lastpallarna. Dumma, dumma jag. Skulle aldrig svarat. Blodet. Blodet som rinner ner för magen. Blodet som färgat tröjan röd. Och återblickarna. Återblickarna som kommer när man är nära döden. De sista minuterna av ens liv…Stegen på väg hem från jobbet. Jag tror ett tuggummi fastnat under skon. Fokusera, bara 200 meter kvar till telefonkiosken. Hoppas jag hinner, jag måste boka om mötet. Ingen annan får veta vad som pågår. Jag tittar mig runt omkring så att ingen misstänker mig. Jag öppnar dörren till telefonkiosken. Tar tag i luren och slår in numret. Men plötsligt börjar det ringa. Jag svarar.
– Hallå?
– Du har ont om tid… möt mig vid den övergivna byggnaden klockan 19.00, kom inte försent…
Pip pip pip. Han la på. Jag släpper telefonen och springer ut på gatan. Jag är livrädd. Det känns som någon förföljer mig. Stegen närmar sig bakifrån. Jag kollar bak men ingen är där. Jag saktar ner, andas snabbt. Jag börjar gå långsamt hem till min lägenhet, uppför trappan till tredje våningen. Jag kollar under mattan i vardagsrummet. Jag öppnar luckan och tar upp paketen. Jag måste få det sålt. Jag tittar överallt i lägenheten, sen slog det mig. Min lillasyster har pengar!! Jag kan lika gärna ta pengarna för allt hon han gjort mot mig. Jag kommer aldrig att kunna förlåta henne.
Jag tar bilen och kör till hennes hus. Hon är ändå på jobbet. Jag behöver bara bryta mig in. Jag behöver bara leta på ett ställe för att veta, och det är i källaren. Där hon har sitt får. Sitt gamla tjocka får som sover. Bhää! Bhää! hördes det från bortre delen av rummet. Sen somnade den om. Jag gick till kassaskåpet, där har hon allt jag behöver. Hur mycket ska jag ta? Äh, jag tar hela rubbet!
Påväg hem kollade jag mobilen. Ett till meddelande. De stod;
”Leta efter tecknet på dörren, in dit ska du. Kom inte försent, annars…”
Jag kollar på klockan, hon är redan 18.30, jag springer mot tunnelbanan. Jag hinner precis att hoppa på. Det fanns inga lediga platser, så jag fick stå bredvid en tant med en stor blå hatt. Den hatten var väldigt ful eftersom den hade en rosett på toppen. Hon verkade också lite skum.
Jag hoppade av tåget och gick till den övergivna byggnaden. Jag ser tecknet och tänker inte mer på det, en blå oval. Dörren stod på glänt och jag gick in, det var mörkt. Dörren stängdes igen bakom mig. Jag hörde steg. Stegen kom närmare och närmare. Lampan tändes och ljuset bländade mig. Jag hörde en röst, jag kände igen den men kunde inte sätta fingret på vem det var. När jag åter fått tillbaka synen såg jag mig omkring. Det var en tjej med en stor blå hatt.
-Men…, sa jag, du är ju tanten från tåget…
Jag kunde fortfarande inte se hennes ansikte.
-Max, Max, Max, har du fortfarande inte listat ut det?
-Jag skulle bara lämna tillbaka pengarna från knarket!
Jag började gråta.
-Patetiskt! Precis som du var när du var liten. Du började alltid gråta för allting.

E&M

Respons från Sofia Nordin!

Sofia Nordin är i full gång med att läsa era texter och kommentera dem. Hälften av er har fått en kommentar. I kommentarsfältet till respektive inlägg hittar ni kommentaren.

Läs, fundera och diskutera med din skrivkompis utifrån kommentaren.

Nästa steg i novelltemat blir att du bestämmer dig för om du enskilt vill fortsätta och skriva klart novellen som ni börjat på eller om du vill skriva en helt ny. Temat är fortfarande “Efter katastrofen” eller “Mötet”.